stylebyfs

Sitter här för mej själv och tusen tankar snurrar i mitt huvud... Om en månad har skolan börjar igen. Alltså har 6 veckor av sommarlovet gått. Och vad har jag gjort? Inte ett skit. Känns det som. Har inte åkt någonstans, har inte sett några nya ställen, har inte umgåtts med mina kompisar speciellt mycket. Visst, det har blivit några få underbara dagar som tillbringats med dom bästa. Tillexempel grillning med sara, fiske och natta över med sara och simon, midsommar hos louise. Det är så man vill att varje dag av sommarlovet ska vara, för det är då man verkligen har kul och njuter av livet. Med risk för att låta deprimerande så är det ju samma visa varje år. Man gör upp planer för sommaren, länktar och länktar till sommaren lååångt innan, tänker att "bara det blir sommar så blir livet så jävla bra", sen kommer sommaren. Man glömmer allt och sen när hösten kommer är man bara så jävla besviken över att man failade och gjorde lika lite, igen. Jag tänkter varje år att nuuuu ska de bli ändring på det. Men nej, misslyckas som vanligt. I börjar av sommaren hetsade jag varjee dag över att umgås med någon ringde alla och tjatade men det höll ju inte länge. Vet inte om jag får panik av att vara ensam, eller över att andra verkar ha det så perfekt och umgås med folk varje dag. Som ensambarn är jag van vid att vara sjäv, det är så jag har vuxit upp.. men har alltid velat ha syskon och nån att knyta an till. Det går i perioder det här. Ibland har jag världens största behöv av att umgås, ibland vill jag bara vara ensam.  Nu ska jag kolla teve hejdååååå